JENNIE a dato

Nu uppdaterar jag bara för att uppdatera. För att visa att jag inte gett upp. Hoho. I'm still here!

Idag åkte älskling hem tidigare från jobbet för att han mådde dåligt. Och på något vis blir jag liksom sympatisjuk. Har nu legat nedkrupen under täcket i sängen med honom i två timmar och tittat på TV. Kikade på "Sommarpratarna". Vilket underbart program det är egentligen. Så härligt. Så djupa tankar, och samtidigt lättsamt. Så sorgliga historier samtidigt som de sprudlar av hopp och lycka. Jag vill bli en sån där klok och eftertänksam människa som njuter av livet. Oavsett vad som händer och vad livet består av. Eller så är det bara producenterna som lyckas förmedla det där som vi tittare vill ha...

Det klokaste och mest berörande ikväll var det Eva Gabrielsson sa, om att de människor som står en riktigt nära och som dör ifrån en aldrig försvinner. De finns kvar där, inom en. De är en del av en. Och precis så är det, precis så känns det med min mamma. Hon är verkligen en del av mig. Det går inte en dag utan att jag tänker på henne. Och känner henne.

Det var dagens djupa tanke från min sida. Tror ni jag skulle kunna klassas som sommarpratare? :)