Slalombacken here I come...
På torsdag bär det av till Kläppen i Sälen. Det är dags för B-A och hans vänners årliga Idreresa (fast i år blev det tydligen Sälen, don't ask me why), som jag då tydligen blivit en del av. Skoj må jag säga, även om jag inför denna trip är en gnutta nervös. Jag har ju bestämt mig för att faktiskt åka skidor denna gång. Nedför. Aaaa. Sist jag stod på ett par slalomskidor var i åttan på högstadiet. Hm, TOLV år sedan! Först var jag mest nervös över att jag inte skulle komma ihåg hur man faktiskt åker, men det är inte längre den största orsaken till min ångest. Utan nu är det faktumet att jag är så galet otränad. Min stackars lilla kropp kommer ju lida. Jag kommer inte kunna röra mig efter en dag i backen. Jag menar, jag flåsar ju nästan som om jag hade sprungit ett maraton efter att gått tre trappor upp från tvättstugan.
Döh, varför börjar du inte träna då, tänker väl ni. Ja, och det undrar jag också, men har SÅKLART en bra och genomtänkt förklaring till det hela (nästan). Jag har varit sjuk. Eller är sjuk fortfarande med andra ord. En hemsk, hemsk, HEMSK hosta har plågat mig och min omgivning de senaste två veckorna. Varför försvinner den aldrig? Det börjar bli lite bättre nu, men fy bubblan vad det har varit besvärligt. Knappt någon sömn, huvudvärk, hostanfall på jobbet, och rena utmaningen att lyckas genomföra telefonsamtalen till journalisterna. Så nej, någon träning har jag inte orkat med.
Mina hurtbullefasoner denna vår kanske helt enkelt startar i slalombacken...
Eftersom det då inte finns några bilder på mig i backen från förra årets äventyr, så får det bli en bild på B-A istället. Sorry, baby ;)
