JENNIE a dato

Idag har det varit ganska slaskigt. En liten gnutta hopp om att det hela ska smälta bort och gå mot vår väcktes inom mig. Men jag inser snabbt absurdheten i det hela. Varje gång denna känsla har kommit den senaste tiden, så har det kommit tonvis med snö dan därpå. Jag ger upp. Vi kommer få ha snö i all evighet. Jag har ändå tyckt att det har varit ganska mysigt ändå. Det har varit kallt och det har knarrat sådär vintermysigt under kängorna. Men i onsdags, när jag för en gångs skull var i god tid till jobbet och det planerade kundmötet, och med kontrollerade steg (tji fick jag) gick ner för trappan vid Skanstull tunnelbanenedgång helt och hållet fullständigt slog runt på det hala golvet och blev liggandes i brunsliskigt snöslask... då försvann den där mysiga känslan. Den helt dog. Jag blev dyngsur, i alla bemärkelser, fick gå hem igen för att byta om, komma försent till mötet. Och sist men inte minst så har jag haft ont i hela kroppen resten av veckan.

Jag vill ha vår. SOL. Jag har fått nog av det här. Snön får dock dispans vecka 9 då det vankas fyra dagar i Sälen och Jennie ska åka slalom för första gången på 12 år... Men bara då.

Ikväll har jag hemmakväll by myself. Längesen sist. Jag har lagat mumsig middag, ätit efterrätt, sett ett helt program av Let's dance, och i stort sett bara legat i soffan... Skönt. Men jag har lite ångest ändå. Typiskt mig. Imorgon måste jag verkligen ta tag i massa saker. Som att städa. Det MÅSTE göras. Men jag får min belöning på kvällen, då blir det middag ute med B-A och min kusin + man som är i Stockholm och hänger :) Det ska bli riktigt trevligt! Och eftersom det blir lite bubbel och snittar hemma hos mig innan är det nog bra om jag städar bort dom där kladdiga fläckarna sen födelsedagsfesten som jag inte orkat med ännu.

Annars rullar livet mest på i lagom takt. Även om det kanske inte märks här på bloggen. Eller det kanske är just det som det gör...

Trevlig helg, alla! :)